Sitter nu på utbildning nummer 2 med Friskis och allt känns bara jättebra. Musiken är nu färdig till båda mina pass i hösten och en hel del rörelser redan klara! Massa härliga intryck och inspiration både från denna helgens dansutbildning och föregående helgs Jympautbildning, så kul att vara med inspirerande människor som har drivkraft och vilja!

Utöver en härlig utbildningsatmosfär så saknar jag givetvis min älsklig där hemma, men som man säger, man får se det från den ljusa sidan och om ca 11 dagar så blir vi ju till och med sambos, så det är nog kanske överkomligt!

Nu tågar snart livetståg framåt och utbildningen går vidare inte lång tid kvar till en väldigt spännande och givande sommar, känns väldigt bra det här asså.

Tills nästa gång!

Ja, utbildning det är väl något fantastiskt och ubderbart! Som tur så är inte all utbildning så extremt konventionell utan viss utbildning kan nog vara väldigt simpel. Just nu är jag på en ledarutbildning för att bli Jympaledarutbildning inom Friskis & Svettis. Det är något så otroligt roligt och utmattande, men man lär sig ju av allt.

Det som gör det hela väldigt jobbigt det är det faktum att min älskade man är så otroligt långt borta från mig. Jag saknar honom verkligen så det gör ont, det får mig att reflektera över; tänk om jag aldrig fick honom tillbaka. Tänk om denna känslan jag har nu skulle hålla i sig för evigt! Nej, på söndag så får jg ta honom i min famn igen och DET kommer att bli fantastiskt!

Ofta när man skadas på olika sätt så är det väldigt svårt att anpassa sig utefter den. Jag har fått en inflammation i handleden vilket gör att jag inte kan använda min hand lika bra som förut. Är svagare och kan inte greppa ordentligt med handen. Är detta något som jag låter styra mitt liv? Nejdå! Igår och imorgon så är jag med och leder ett Euruvision temapass på Friskis! Otroligt kul, men även om min handled säger ifrån så gör jag det bästa jag kan av situationen. Och tro mig, jag glömmer väldgt ofta att jag har ont.

Tills nästa gång!

Jag är så otroligt kär. Så fantastiskt förälskad i min älskade man. Jag vet att det kan låta väldigt klyschigt att skriva om något som det här på en blogg, men detta ska försöka bli lite mina tankar på kärlek.

Att få en möjlighet att dela sitt liv med en man en älskar är något otroligt fantastiskt och det är något som man inte borde ta förgivet, vilket är väldigt lätt. Det är i perioder då man är i från varandra som man märker att man verkligen älskar och är så otroligt beroende av varandra. Jag har inte träffat honom sen i fredagsmorgon nu (känns som en evighet sen) och man märker verkligen hur det har påverkat mig. I går kväll kändes det som en halv evighet tills nu i eftermiddag då han ska komma hem igen. Jag mår inte lika bra när han är ifrån mig som när vi är med varandra.

Vart jag vill komma med detta, mer än att bara skriva en kärleksförklaring till den människa som gör mig komplett, är väl mer att uppmana folk och människor runt om i världen att inte ta varandra för givet för mycket. Det är viktigt att hålla gnistan vid liv. Tänk på att din bättre hälft älskar dig också och visa det för varandra genom allt.

Som avslutning vill jag rikta mig till min älskling: Tack för att du är du! Och tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig mer än allt! <3