Jag måste sluta vara så orolig. Sluta planera hela min existens och framtid. Jag har så mycket att skatta mig lycklig med att jag måste börja se de sakerna i livet istället. Dags att sluta klaga och njuta av det som faktiskt är min vardag...

Tills nästa gång

Vissa dagar vill man bara krypa upp i ett hörn och stanna där. Stanna kvar och gömma sig. Glömma allt ansvar och allt man lovat. Att få sitta i ett hörn och bara känna att allt är bra.

Det är svårt att vara positiv när man känner att något saknas i ens liv. Jag har altid trott att mitt liv var bra förut, jag trodde att det jag saknade förut va kärleken. Nu har jag kärleken, men ändå saknas något och jag vet inte vad.

Jag är kär och otroligt rädd. Rädd att trilla tillbaka i gamla vanor av att vara själv. Att bara tänka på sig själv och därför jobba så mycket som möjligt. Jag får ingen tid till att njuta av min vardag. Kanske är det det jag saknar.. En vardag?

Jag är en före detta arbetsnarkoman som försöker att bli bättre. Men så fort jag får en stund ledigt så sätter arbetsmyran i mig igång. Jag får inte sitta stilla. Det går inte. Jag tar på mig mer och mer och sätter jag snart inte stopp så är jag rädd för att den där omtalade väggen närmar sig. Jag måste lära mig av mina misstag och gärna innan dem sker!

Tills nästa gång