Det är nog det absolut mest klyschiga en människa kan säga. "Det löser sig". Det spelar ingen roll hur jävligt någonting har blivit, det svaret finns alltid där, nära till hands! Och på något sätt så gör ändå den där uttjatade mening så att det känns lite bättre iaf. Konstigt va. Jag skulle kunna gissa på att i lägen när man behöver tröst så är nog inte alltid det viktigaste vad som sägs, utan att något säga av någon som bryr sig.

Tills nästa gång