Jag är så otroligt kär. Så fantastiskt förälskad i min älskade man. Jag vet att det kan låta väldigt klyschigt att skriva om något som det här på en blogg, men detta ska försöka bli lite mina tankar på kärlek.

Att få en möjlighet att dela sitt liv med en man en älskar är något otroligt fantastiskt och det är något som man inte borde ta förgivet, vilket är väldigt lätt. Det är i perioder då man är i från varandra som man märker att man verkligen älskar och är så otroligt beroende av varandra. Jag har inte träffat honom sen i fredagsmorgon nu (känns som en evighet sen) och man märker verkligen hur det har påverkat mig. I går kväll kändes det som en halv evighet tills nu i eftermiddag då han ska komma hem igen. Jag mår inte lika bra när han är ifrån mig som när vi är med varandra.

Vart jag vill komma med detta, mer än att bara skriva en kärleksförklaring till den människa som gör mig komplett, är väl mer att uppmana folk och människor runt om i världen att inte ta varandra för givet för mycket. Det är viktigt att hålla gnistan vid liv. Tänk på att din bättre hälft älskar dig också och visa det för varandra genom allt.

Som avslutning vill jag rikta mig till min älskling: Tack för att du är du! Och tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig mer än allt! <3